What a day

Fick en relativt bra start tyckte jag, tills nu. Skulle äta lite eftersom jag kände av lite hunger men fy helvete det var verkligen inte värt det. Sprang mer spyet i halsen in på toan men när jag väl kom fram behövde jag inte längre kräkas utan då satte istället magsmärtorna igång.
Så nu har jag tagit mig i kragen och slagit en signal till Vårdcentralen, de skulle ringa upp halv fyra så någon hjälp lär det väl inte bli idag.

Ska väl strax försöka bege mig ut med hunden som behöver sin promenad.
Hade hoppats på att kunna träna ikväll men är inte så säker på det längre, risken finns ju att kroppen bara tar mer stryk men känner att jag behöver aktivera både huvudet och kroppen lite. Vi får se, ger det ett par timmar. Intensivpasset är ju bara sååå kul, attans. Vi håller tummarna !

Dags att kravla sig utanför dörren.
Hej så länge!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0